Lisa Torell

other works

Homage / Place

The intention with this exhibition was to talk about space, give space to the space itself, reflecting on it. I made a 4 x 1,5 m long print of a photo of the exhibition room taken from the outside and then I had the text about it on the window.

Photos from BYTHEWAY gallery Amsterdam >
Thanks to: Martijn van Nieuwenhuyzen / The Stedeijk Museum Amsterdam >


Translation: Åsa-Linnea Strand

Download > pdf

At the first the text was made for Jenny Berntsson and her Rescearch and Developements in the Arts (KU-medel, Kultur och utvecklings medel), "The sites of a sitespecific work".

Se also or download the pdf at : www.jennyberntsson.com, www.kkh.se


What is space? And what is connectivity and context? For me, space is something in relation to something else.  It is a delimitation in something bigger. It is a frame within something greater than itself,a kind of definition of something and of someone for someone else; a model which, depending on context and purpose has different rules, appearances and names. The place can be huge and abstract, tiny and incredibly specific. It can be anything and anywhere, indoors and outdoors. A neutral place for me can be anawkward place for you. The place is the form. Form is for many artists the reason why and how.  Irrespective of whether it is the content which determines form or form determines content, place is nevertheless form and thus very important.

Perhaps it appears muddled, mingling concepts of form and place, but that is what I’m doing. They are so significantly related that if I am to explain the meaning of place, I must also mention form.

Form is that which limits place. It is what constitutes both limitations and interfaces, what separates and connects.  It is what makes place what it is and not something else.  Each place has its own characteristics and distinguishing features. Whether they areneutral, natural or artificial, there will be something, which is distinctive, which defines. A place without definition is exactly that, a place devoid of definition and that is what allows it to be categorised, as well as the adjoining placeand possibly even the person behind the pronouncement.That which connects, the relationship between place and form and form and place is what is interesting as it in turn speaks of the context, which cannot be left out either. Separating place from form and form from context is of course possible and the result would be:




That is where it ends and I do not believe it is possible to develop it anyfurther; they remain static words. Seeing as they exist, they coexist with the rest of the world and the world is influential. Place, form and context constitute family and belonging in the same way that an older sister without a younger sister cannot possible be an older sister, neither as an individual nor as a concept. Visible and invisible constructs influence and inform our perceptions and expectations of a place. The meaning of many places is sufficiently apparent for form and context to be seen.  Often, a word is enough to illuminate the whole: a word, which, without further explanation is adequately meaningful to enable us to conjure the greater context. I will mention a few, to elucidate what I mean:

Work place, living place, fire place, parking space, drinking place, birth place, sleeping place, market place, common place, eating place, desk space, gathering place, advertising space, exhibition space, resting place, turning place, beach, aero space, personal space, camp site, cyber space, studio space, head space, loading bay, reserve place, back space and displace. Words and place mirror our needs at specific times and were created on this basis, pertaining to the ideals of that time. Some belong in another time and another society and have since disappeared other than as terms describing something which existed in the past, while other places are renewed and recreated perpetually.

In spite of mutual and general similarities, the experience of a work place for one person or a web space for another can differ widely. Yes, not only the experience by the way, but the place, form and context as a whole, could differ totally and yet be called a hospital bed or a web space. Secondary experiences regularly give way to primary reasons and constructs created in order to facilitate and simplify. When a place is created, definition form and function become linked. Many places are created from scratch, anew, or are transformed from one place into another in a split second, while others, such as parking spaces, are routinely mass-produced.  When this happens, combinations of more or less odd elements are createdwhich can, after years of publicrepetition come to appear completely obvious and natural.Content and place have conjoined, so to speak. The establishment of thought and foundation has occurred, been granted permanence and time.  Understood is that all places with the same name are used in similar ways. Drive at the green light and stop at the red, large white rectangles painted in a row mean one thing while narrow, small ones along the sides mean another; agreements which are as useful as they are givens.

There are however consequences for this kind of linking. Consequences, which can be linked to industry, manufacturing and economy as well as to ideas concerning safety, control and future. There is a riskthat we may inadvertently confuse values that do not necessarily have a direct link.  For example, most people are in agreement that there is a difference between a permanent solution and one that is merely temporary. But it would be hasty to draw the conclusion that a permanent solution generally is better than a provisional one. Building a permanent staircase to a temporary house might create more anxiety than calm. One could therefore suggest that that which seems most obvious has the capacity to both open up and clarify as well as impose limitations on the way we live our lives.

Hasty conclusions as to place and the values we attach to place can cause us to develop a false idea of what place really is. Supposing you really can say that it is anything. Yes, it is clearly something now, in the present, when we are interacting with the place. But otherwise it is something which is always changing, from yesterday to today, historically and into an uncertain future. Irrespective of what happened in a place yesterday, one’s perception is always informed by yesterday and not today.  Today provides a different context to yesterday. Although we tend to speak of yesterday as a time comparatively recent, you cannot get away from the fact that it actually was yesterday. 
So, referring back to the initial question and principal purpose of this text; why I enjoy working with place, against place, in service of place, with place on location; it’s because regardless of what kind of place we are talking about, it my behaviour, my way of seeing, my way of walking, my way of speaking and my way of thinking. The place can be either unfathomable or simple, yet it will reflect our culture and temporary order. We identify with it, define ourselves within it, create it and consume it.

We, who exist are amongst other things one, and also me, the one who is writing in this place to you, in this particular context, in a place which, like all other places, has particular regulations and rules.  In this particular construct for instance, a new sentence ought to begin with a capital letter and conclude with a full stop. Otherwise I might expose you to the indefinably eerie, causing you to examine your perceptions of how things should be, allowing seconds, minutes, perhaps days to pass before you finally come to rest and begin to sort and order; fits, doesn’t fit, fits, doesn’t fit… with expectation and connectivity. I could also
finish right here.

Just like that. 


not to continue. Already, it would be too late; I would have contravened the usual norm, and some of you may already have lost interest, although I was only trying to use place, this particular place, to talk about form, content and context in another way, through a direct, practical theorising, specifically, on location, carrying out a little mini-experiment, still pretty conventionally, on a white background with black lettering.



IN SWEDISH.....................................................................................................................................................................


Vad är plats för dig? Vad är sammanhang och kontext? För mig är plats något som står i relation till något annat. Det är en avgränsning i något större. En slags definition av något och av någonför någon annan. En förklarings-modell som beroende på vad och till vilket syfte det ges i har det olika regelverk, utseenden och benämningar.

Platsen kan vara stor och abstrakt, pytteliten och supertydlig. Den kan vara vad och var som helst, inne och ute. En neutral plats för mig kan vara en ovan plats för dig. Platsen är formen. Formen är för många konstnärer anledningen till vad hur och varför. Oavsett om det är innehållet som bestämmer formen eller formen som bestämmer innehållet så är platsen formen och därför väldigt viktig.

Det kanske verkar otydligt att blanda ihop form och plats, men jag gör det. De står i så pass stor relation till varandra att om jag ska förklara vad plats betyder så måste jag blanda in formen. Formen är det som platsen begränsas utav. Det som utgör både gräns och gränssnitt och som både separerar och förbinder. Det som gör att den är den och inte något annat. Varje plats har sina egenskaper och sina särskiljande drag. Vare sig de är neutrala, naturliga eller konstruerade så finns det något som utmärker, som bestämmer. En plats utan definitioner, är just en plats utan definitioner och det som gör det möjligt att både kategorisera den, platsen bredvid och kanske även personen bakom uttalandet.

Det som förbinder, relationen mellan plats och form och form och plats är det som är intressant för det i sin tur berättar något om kontexten som inte heller kan lämnas förutan. Att separera plats från form och form från kontext, det går förstås och resultatet skulle kunna vara:




Det stannar där och jag tror inte det går att utveckla mer, för de är bara statiska ord i sig självt, och om de ändå existerar, så medexisterar de med resten av världen och den; den påverkar. Plats, form och kontext är familj och hör ihop på samma sätt som att en storasyster utan en lillasyster, inte skulle kunna vara en storasyster, varken som individ eller som begrepp.

Synliga och osynliga strukturer påverkar och styr över vår uppfattning och förväntan på en plats. För många platser är innebörden så pass tydlig att även form och sammanhang går att se framför sig. Ofta räcker det med ett ord, så är hela helhetsbilden tydlig. Ord, som trots avsaknad av ytterligare förklaringar är tillräckligt talande för att vi ska kunna föreställa oss den. Jag kan nämna några, så förstår du vad jag menar:

Busshållplats, parkeringsplats, skrivbordsplats, uteplats, annonsplats, utställningsplats, metaplats,sovplats, rastplats, ståplats, lekplats, sittplats, gravplats, cirkulationsplats, badplats, campingplats, köplats, eldplats, lastplats, matplats, reservplats..

Ord och plats speglar ett behov som vi hade i en speciell tid och skapades utifrån detta och efter de ideal som var aktuella då. Vissa tillhör en annan tid och ett annat samhälle och har försvunnit reellt och existerar numera bara som termer från något som fanns förr, medan andra platser förnyas och omskapas hela tiden. Trots inbördes, generella likheter kan upplevelsen av till exempel en vårdplats till en annan elleren webbplats till en annan skilja sig markant. Ja, inte bara upplevelsen förresten, utan helaplatsen, formen och kontexten skulle kunna skilja sig totalt och ändå gå under namnet vårdplats eller webbplats. Sekundära upplevelser får många gånger ge vika till förmån för primära anledningar och ramverk uppförda för att förenkla och underlätta.

När en plats skapas, knyts definition, form och funktion ihop. Många platser konstrueras från grunden på nytt eller förändras från en plats till en annan på någon sekund, medan andra, som till exempel en trafikplats, mass-produceras och skapas på rutin. När så sker, sammanfogas mer eller mindre udda element och kombinationerna kan efter år av offentligt repeterande komma att uppfattas som självklara. Material och plats har så att säga vuxit ihop. Tanke och grundstruktur har etablerats, tillförts permanens och tid.

Grunden består i att alla platser med samma namn fungerar på liknande sätt. Köra vid grönt ljus och stoppa vid rött, vita stora målade rektanglar på rad menas en sak medan smala långa längs kanten en annan, överens-kommelser som numera är lika användbara som givna. Men utvecklingen av detta länkande kan också ha sina konsekvenser. Konsekvenser som både kan kopplas ihop med industri, tillverkning och ekonomi liksom med tankar som rör trygghet, kontroll och framtid. Risken finns nämligen att vi läser ihop och sammanblandar värden som inte nödvändigtvis behöver ha någon direkt koppling. Till exempel så är de flesta överens om att det är skillnad på en permanent lösning och en tillfällig. Men att på grund av detta säga att en permanent lösning många gånger är bättre än en provisorisk, är kanske lite förhastat. För att bygga en permanent trappa till ett provisoriskt hus skulle kanske snarare kunna skapa mer oroän lugn.

Man skulle därför kunna säga att det mest uppenbara både öppnar upp, förtydligar och begränsar vårt sätt att tänka och leva. Snabba slutsatser om plats och dess värden kan leda till att vi får en falsk bild av vad plats egentligen är. Ja, om man nu ska säga att den är något, den är ju förstås något nu, i nuet, då när vi verkar med platsen. Men annars så är den något som hela tiden förändras, både från igår till idag, till historiskt och för oviss framtid. Oavsett vad som hände igår på en plats så är synen alltid påverkad av att det var igår och inte idag. Idag är en annan kontext än igår, även om man pratar om gårdagen som något väldigt nära i tid, så går det inte komma ifrån att det faktiskt var igår.

Så för att knyta an till grundfrågan och huvudanledningen till denna text, om varför jag tycker om att arbeta med plats, mot plats, åt plats, för plats på plats, så är det för att oavsett vad det för plats så påverkar den mitt beteende, mitt sätt att se, mitt sätt att gå, mitt sätt att tala och mitt sätt att tänka. Den kan vara både obegriplig och lättförståelig men speglar vår kultur och vår tillfälliga ordning. Vi identifierar oss med den, definierar oss mot den, skapar den och konsumerar den.

Vi, som är bland annat är en, som är jag, som skriver på den här platsen för dig, i en speciell kontext och på en plats som liksom alla andra platser har speciella bestämmelser och förordningar. En ny mening ska till exempel här helst börja med stor bokstav och avslutas med punkt. Annars kan det hända att jag utsätter en och annan för det andra, det obestämbara otäcka, som gör att vi måste vrida och vända på vår nuvarande världsordning ibland sekunder, flera minuter, dagar innan vi inser, lugnar ner oss och börjar sortera: Passar, passar inte, passar, passar inte… med förväntan och sammanhang. Ja, det är inte mycket som ska till för att skapastor förvirring till och med kaos. Jag skulle också





kunna sluta här. Bara så där..
aldrig fortsätta och redan nu skulle det kunna vara för sent, jag har brutit mot det vanliga normativa och vissa kanske redan har tappat intresset, trots att jag bara försökte använda platsen, den här platsen, just nu för att försöka prata om form, innehåll och kontext på ett annat sätt, genom att direkt praktiskt teoretisera, specifikt på plats genomföra ett litet miniexperiment fortfarande ytterst konventionellt och på vit bakgrund med svart text.

Lisa Torell 2009.

.................................. ..................