En gång för länge, länge sedan, långt innan Martin Luthers tid faktiskt så satt det en gubbe på en stubbe. Gubben på stubben var ingen vanlig gubbe, utan en gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet. Han satt djupt försjunken och tänkte och tänkte.

Nu måste ni förstå att det här var inte bara en vanlig gubbe med ett vinstdrivande företag i huvudet utan han var även egoist och en av världens elakaste gubbar, för att inte säga den allra elakaste. Vad kan världens elakaste gubbe ha i tankarna mån tro? Jo, ser ni han tänkte på hur han skulle kunna bli ett av världens rikaste företag på det mest ondskefulla sätt. Han tänkte och tänkte. Ni förstår människor är slugare än vad man kan tro och här gällde det att hitta på något riktigt bra så att hela högen skulle hamna i fällan.

Så kom han på det: Människor går inte in med själ och hjärta på något som de inte tror på. Aha, han måste skapa en tro och så skapade han Religionen. Vissa människor var inte så lättlurade så att de gick in i Religionen helt i hållet och för dem skapade han Helvetet. Det finns olika slags människor, det får man inte glömma. En stor grupp lurar man med Drömmar och Hopp om Paradiset och en stor del måste man skrämma för att de ska lyda. Skrämma med Helvetet. Det var verkligen inget han var missnöjd med. Nej, världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet njöt av att skrämmas.

Men det här var ett stort projekt som krävde mycket arbete, så pass mycket arbete att han fick anställa särskilda ämbetsmän för en del av arbetet. Ämbetsmännen utförde ett stort och intressant arbete i företaget, nämligen skatteindrivningen. Så kom det sig att Religionen ägde mer än en tredjedel av världens jord i slutet på medeltiden. Och ni vet numera mycket väl vem som stod bakom Religionen, jo, helt rätt: Världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet.

Gubben knogade på och levde väl, men riktigt nöjd var han ändå inte. Århundraden gick och det kom nya tider och med nya tider kom nya följder. Ämbetsmännen ville ha allt större och större del av kakan och under ämbetsmännen hade det bildats tjänstemän, och under tjänstemännen andra chefer, och under dem grupper, och under grupperna individer, och individerna ville också ha sin del av kakan så de hade bildat föreningar. Det här blev för mycket för världens elakaste gubbe. Vad hade hänt, hade tron på Relgionen och honom urholkats?

Världens elakaste gubbe satte sig återigen ner på sin stubbe, långt, långt inne i skogen. Han tänkte och tänkte och några viktiga fraser återkom emellertid med jämna mellanrum. De fraserna var: »Skolade männniskor ställer sällan till några problem» och »Tukta kärleksfullt och långsamt förleda» och »Förena nytta med nöje».

Aha, tänkte världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet: Moderna tider nalkas och med den kommer produktiviteten och effektiviteten. Så kom det sig att han vände Relgionen mot sig självt. Ja, för nu skulle auktoriteten bort och in skulle demokratin och utilismen och han skulle med detta återigen få ett övertag, om än med en annan innebörd. Grupperna skulle splittras och individerna skulle bli ensamna. Ensam är stark. Ytligt sätt iallafall, tänkte han och log ett riktigt varggrin för sig själv. Här gällde det att handla snabbt, inga pengar skulle gå till spillo. I en faslig fart skapade han skolan, rösträtten och fritiden.

Jo, förstår ni, fritid är viktigt. Även för världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet. För med fritiden kommer rastlösheten och med rastlösheten kommer spelet. För någonting måste de ju fördriva tiden med när de varken får tänka eller arbeta tillräckligt. Dessutom är underhållning bra för själen, det vet ju alla, både möss och människor. Men spelet måste spridas och spridas kan det göras med tidningar och tidningar måste läsas och människor måste därför skolas. Det blev som planerat och mer därtill. Det blev en hel spelkultur och med kultur kommer tradition. Och traditioner, det kan man verkligen tjäna pengar på. Världens elakaste gubbe var numera ganska nöjd. Han bestämde sig för att ta en lång och skön promenad i skogen.

»Skolade männniskor ställer sällan till några problem» och »Tukta kärleksfullt och långsamt förleda» och »Förena nytta med nöje» Världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet sög på fraserna och medan han trallade: Bingolotto, Tipset, Måltipset, V75, Keno, Dagens dubbel, Spader mm. Mm mmmm, vad jag är bra, jag är inte bara världens slugaste gubbe, jag är också världens snällaste.

För Spelverksamheten inte bara underhåller och roar, den är dessutom nyttig: Den sponsrar ett flertal av våra spelmissbruksenheter, forskning och mycket stor del av idrottsverksamheten och naturligtvis också en del av kulturen. Det är rent av moraliskt riktigt att spela. Ja, och hälften av vinsterna delas ut till Spelarna själva och resten av pengarna går tillbaks in till Spelverksamheten och det vet ni numera själva med säkerhet vem det är som står bakom den, så det behöver jag inte berätta igen.

Ja, ha, det här var alltså sagan om när världens elakaste gubbe med ett vinstdrivande företag i bakhuvudet blev en av världens snällaste välgörargubbe, för att inte säga den allra snällaste.

Så om du går riktigt djupt in i skogen, långt, långt in så kanske även du kommer att höra hans tysta, men hoppingivande viskningar: Alla är vinnare, även förlorarna är vinnare, alla är vinnare, även förlorarna är vinnare, alla är vinnare...

 

 

 

............

...
.................................. ..................